30 Juni kl 15.55 föddes våran fina Vincent efter 18 timmar på förlossningen.

Redan söndag kväll kände jag av lite molande värk, typ mensvärk, och på natten fick jag en rosa flytning och ringde till förlossningen. De trodde att något var på gång men att det kan ta allt från några timmar till nån dag innan det startar. Så jag tog två Alvedon och försökte sova lite. Hela måndagen hade jag lite molande värk och på eftermiddagen vid 16-tiden började det kännas mer som värkar. Jag ringde förlossningen igen men de sa att jag skulle avvakta tills jag hade 3 värkar på 10 min. Jag använde min TENS som smärtlindring under värkarna, tack o lov för den! Vid 10 på kvällen gjorde så pass ont att jag inte stog ut längre. Då beordrade jag Tomas att ringa förlossningen igen å säga att jag vill komma in NU! De sa okej men trodde att vi skulle få åka hem igen. Men väl där hade jag öppnat mej nästan 5cm så vi fick stanna kvar. Tyvärr blev värkarna mer oregelbundna och nästan stannade av så de närmsta timmarna hände det inte så mycket. Mer än att det gjorde sjukt ont… Jag bad om att få ryggbedövning direkt jag kom in men barnmorskan tyckte jag skulle prova lite alternativ innan jag fick den. Dessutom vill de att man har öppnat sej mer. Så jag fick lustgas och använde min TENS men det räckte inte så då provade jag ett varmtbad och en nål i huvet (akupunktur). Det lindrade lite med efter ett tag kände jag mej överhettad och svullen så jag kom upp igen å bad om ryggbedövning för sjuttioelfte gången! Då fick jag den! Jösses vad bedövad jag blev! Jag kände absolut ingenting! Jätteskönt 🙂 Klockan var då 4 på natten så vi passade på att sova lite. Tyvärr stannade värkar av helt av denna bedövning. Så efter några timmar tog de hål på hinnorna (så att vattnet går). Sedan väntade vi ytterligare någar timmar men inget hände. Då fick jag värkstimulerade dropp. De fick höja dosen några gången men tillslut kom värkarna igång igen.

När krystvärkarna väl satte igång började min dumma nerv i ryggen (den som var anledningen till att jag blev sjukskriven) göra svinont! Det gjorde inte bara ont vid värkarna, det gjorde ont hela tiden! Jag ville använda min TENS men fick inte det för den störde ut monitoreringen av bebisens puls. Jag grät och kräktes av smärtorna. Sög i mej sjukt mycket lustgas! Stackars Tomas var tvungen att massera mej konstant. Jag tänkte att det här går aldrig… hur ska jag kunna krysta med dessa smärtor? Men på nått sätt så gick det… Direkt han kom ut slutade det göra ont.

Fler bilder finns i bildgalleriet!